Ibland, bara ibland önska jag att omvärlden kunde anpassa sig lite efter mig. som jag alltid måste anpassa mig till omvärlden. 

Att inte kunna uttrycka så som känslor i såkallad "normal" mängd är omöjligt för mig. Antingen blir jag överlycklig, eller pissed off. Att behöva planera hela dagen redan kvällen innan är ett måste för att dagen ska bli bra. Att behöva planera allt i minsta detalj, med sedan att planerna ska gå oplanerat, så är daqgen förstörd. Att behöva göra saker som ska göras ett exakt klockslag. Sånt är jobbigt , extremt jobbigt. Att inte kunna göra spontansaker som dom flesta andra kan. Denna ADHD är inte alltid lätt att leva med. Dessa känslor inom mig som inte går att beskriva.

När någon frågar mig vad som är fel, och dom får svaret "jag vet inte", blir jag oftast inte trodd. Men om ni kunde förstå att jag verkligen inte vet vad som är fel. 

När jag blir avbruten blir jag förbannad, för jag hittar inte tillbaka dit jag var. Att inte kunna sitta ner en läängre stund förrän jag blir rastlös. Att inte ens kunna sitta/ligga och se en hel film är fruktansvärt. Att behöva pausa filmen för att gå en runda, ut och röka, kolla telefon eller what ever, medans alla andra bli irriterade. 

Skulle kunna skriva en hel uppsats på flera miljoner ord om hur jobbigt det är med denna diagnos.

 

MEN! Enbart negativa saker är det naturligtvis inte. Men övervägande. Har fått höra sedan liten ålder att jag alltid varit ett speciellt barn med mycke energi och massa glädje. och det är tack vare min underbara ADHD <3

Som ovan så tror jag att ni har listat ut vad detta inlägg kommer att handla om. För ett par år sedan, fick jag diagnosen panikångest, åkte in på BUP, var inlagd i någon veckas tid, fick gå och prata med psykolog, fick medicin osv. Fick behandling som hjälpte från och till och sista ångestattacken fick jag för ca 1 år sedan. Och jag trodde att jag blivit av med det där nu vid detta laget. Men icke. Som en chock fick jag separationsångest idag, igen.

Sist jag fick det, var när jag sa hejdå till min fina pojkvän som skulle iväg på turné. Han skulle vara borta i 3-4 veckor om jag inte minns helt fel. De hade haft en spelning i Malmö, så jag och några vänner åkte in för att höra på dom. Efter spelningen, när dom skulle packa ner och åka iväg var det dags att säga hejdå. Tårarna bara rann, fick magont och akut huvudvärk. Att skiljas från den människa som får mig att känna mig så trygg är det värsta som finns. Efter det har jag inte fått någon attack. Förrän idag. Min pojkvän kom upp till Billesholm igår, spenderade natten med mig och åkte hem idag. När han satte sig i bilen, och jag skulle säga hejdå brast det igen. Även om jag träffar honom snart igen, redan på onsdag så tog det emot att låta honom åka. Jag har varit utan honom längre tider utan att ha känna av någon ångest, så varför den dök upp nu, det förvånar mig. Men det är klart, att lämna den man älskar så pass mycket vill man inte vara utan. Aldrig över huvud taget.

  <3

En nyduschad Marinah har nu intagit stoffläge för denna kväll. Med ipaden i knät och nermyst med kuddar runt omkring mig håller jag nu kväll. kan ju inte direkt påstå att det har varit en jobbig eller direkt ansträngande dag. tvärt om. Lugn och skön. Som jag skrev i tidigare inlägg tog jag ett städ ryck, fick dammsugit och tvättat av golven. Det är väl det enda vettiga jag gjort. annars har jag stort sätt inte gjort för mycket. Matlagningen fick mormor stå för, då jag är totalt värdelös framför spisen. så SNAP! Att stå i köket är ingen kvinnorgöra. det är jag ett levande exempel på. Ska sanningen fram så vet jag knappt hur man kokar ägg. Så illa är det. 

 

i skrivandets stund sitter jag och försöker få tiden att gå, småtittar emellanåt på tv, och där visas något med Robert Wells (stavning?!) ni vet han som spelar piano. Mormor är ute med hunden och jag inväntar att hon ska komma tillbaka så vi kan ta lite kvällsfika. Något av en tradition nu, att efter 21:00 rundan med hunden så är det fika. oh vad jag älskar kvalitets tid med mormor! <3 

Så otroligt skönt att vara här hemma i Billesholm. Slippa alla måsten och bara vara. Sånt behövs ibland.

god fortsättning alla läsare! 

har inte blivit så mycket uppdaterande igen på grund av lathet. men nu tänkte jag offra,inte tid mitt i städandet.

Idag, eller än så länge, den lilla stund jag varit vaken har jag varit ovanligt effektiv. har hunnit med att dammsuga, torka golv och diskat. någon nytta måste jag ju göra när jagar hos mormor och hälsar på ;-) 

Hon själv åkte iväg med väninnorna för att handla, och istället för att jag bara skulle sitta och lata mig i soffan tog jag mig i kragen med lite städning. så slipper honsjälv göra det sen. Fyfan vilket bra och underbart barnbarn jag är!

 

Jag har fått en ny bästis! jag upptäckte att mormor skaffat surfplatta , eller IPad som det så fint heter. och till min förvåning är det av den bättre modellen, min mormor är cool. Men så länge jag är uppe i Billesholm lär hon inte få ha den ifred. För nu har jag lagt beslag på den, så mormor får roa sig med laptopen sålänge :)

 

fortsätta med städningen nu, om jag orkar och har lust så kommer ett inlägg sen.puss och kram ;*