Som ovan så tror jag att ni har listat ut vad detta inlägg kommer att handla om. För ett par år sedan, fick jag diagnosen panikångest, åkte in på BUP, var inlagd i någon veckas tid, fick gå och prata med psykolog, fick medicin osv. Fick behandling som hjälpte från och till och sista ångestattacken fick jag för ca 1 år sedan. Och jag trodde att jag blivit av med det där nu vid detta laget. Men icke. Som en chock fick jag separationsångest idag, igen.

Sist jag fick det, var när jag sa hejdå till min fina pojkvän som skulle iväg på turné. Han skulle vara borta i 3-4 veckor om jag inte minns helt fel. De hade haft en spelning i Malmö, så jag och några vänner åkte in för att höra på dom. Efter spelningen, när dom skulle packa ner och åka iväg var det dags att säga hejdå. Tårarna bara rann, fick magont och akut huvudvärk. Att skiljas från den människa som får mig att känna mig så trygg är det värsta som finns. Efter det har jag inte fått någon attack. Förrän idag. Min pojkvän kom upp till Billesholm igår, spenderade natten med mig och åkte hem idag. När han satte sig i bilen, och jag skulle säga hejdå brast det igen. Även om jag träffar honom snart igen, redan på onsdag så tog det emot att låta honom åka. Jag har varit utan honom längre tider utan att ha känna av någon ångest, så varför den dök upp nu, det förvånar mig. Men det är klart, att lämna den man älskar så pass mycket vill man inte vara utan. Aldrig över huvud taget.

  <3